Dokumentation
Som ni ser i Ingrids tidigare inlägg så lyckades jag "övertala" Ingrid att testa Idde idag för att sedan eventuellt hoppträna honom för Lisa imorgon, onsdag. Det krävdes inte direkt någon övertalning utan från Ingrids sida lät det mer som "Ja, om du lovar att han inte kastar av mig".
Självklart kommer kameran med både idag och imorgon, idag kommer även Iddes nya medryttare ut och ska testa honom igen, hon har faktiskt suttit kvar de två senaste gångerna hon ridit så vi får hoppas att hon fortsätter med det. Vi får hoppas bara att Ingrid känner att hon vill hoppa Piddis imorgon.
I ett lite senare inlägg kommer jag förklara varför jag inte hopptränar Idde.
// Sandra
Att våga möta sina rädslor är bra. Eller?
Jaha, nu har jag gått och blivit blivit lurad... Sandra är en bra talare och har lyckats övertala mig att rida Idde imorgon, för att senare ev vara med och hoppträna på onsdag. Varför sa jag glatt "javisst" utan närmare eftertanke?
Till saken hör att Idde är en av de få hästar i stallet som jag är mest rädd över att rida. Sanningen att säga har jag alltid haft stor respekt för alla hästar som stiger över 165cm. Och innan jag köpte min Lukas var jag rädd för alla bommar som höjde sig 50cm över marken. Nu har jag visst gett mig in på båda delarna. Antingen kan detta hjälpa mig att komma över min rädlsa, eller så kan det gå rent åt fanders. Jag tippar på det senare. Oavsett resultat, gissar jag att Sandra är redo att dokumentera händelsen. Så ingen kommer gå oinformerad om denna stora händelse i mitt liv. Hjälm och säkerhetsväst på kan jag lova. So long, om jag fortfarande lever imorgon...
//Ingrid
Till saken hör att Idde är en av de få hästar i stallet som jag är mest rädd över att rida. Sanningen att säga har jag alltid haft stor respekt för alla hästar som stiger över 165cm. Och innan jag köpte min Lukas var jag rädd för alla bommar som höjde sig 50cm över marken. Nu har jag visst gett mig in på båda delarna. Antingen kan detta hjälpa mig att komma över min rädlsa, eller så kan det gå rent åt fanders. Jag tippar på det senare. Oavsett resultat, gissar jag att Sandra är redo att dokumentera händelsen. Så ingen kommer gå oinformerad om denna stora händelse i mitt liv. Hjälm och säkerhetsväst på kan jag lova. So long, om jag fortfarande lever imorgon...
//Ingrid
Mer om Ingrid
Hej, jag heter Ingrid, är 24år gammal och bor i den lilla orten Alingsås. Jag läser just nu första året till ekonomi-och redovisningskonsult i Göteborg. Jag är pigg, positiv, väldigt kreativ och gillar att lösa problem.
Den här bloggen driver jag tillsammans med min kompis Sandra, och här kan ni läsa om alla spektakel vi och våra fantastiska hästar hittar på.
Jag började mina hästår 8år gammal, på en ridskola för islandshästar där jag red i fem år för att sedan övergå till ponny. Efter fyra års harvande i ridhuset köpte jag min första egna ponny Bajazzo, en 15år gammal welsh/arab valack. På honom lärde jag mig mer än jag någonsin gjort under alla mina år på ridskola.
Petergaards Lukas.
Han var tre år när jag köpte honom och precis inriden, så jag har utbildad honom själv med hjälp av duktiga tränare. Det har verkligen gjort att vi växt ihop i både ridningen och hanteringen, och ibland är vi lite för lika. Men det är riktigt roligt att få vara med från början och utforma sin egen häst så som man själv vill ha den.
Med Lukas gör jag allt som fantasin tillåter, men mest håller vi på med dressyr och hoppning. Jag upptäckte ganska snabbt att det var en hopphäst jag hade fått tag i och inte en blivande dressyrstjärna, så jag har lärt mig att älska hoppningen lika mycket som Lukas gör. Ibland ger vi oss även ut i terrängen, och målet är att debutera i fälttävlan i år eller nästa.
Jag jobbar även mycket från marken med NH, vilket jag tycker lägger grunden för all kommunikation med sin häst. Vi håller också på en del med trickträning, eftersom min häst älskar att tänka och att få beröm.
Lukas själv är en stencool kille som inte skräms av särskilt mycket, och han har en hemlig dröm att bli traktorförare eller hovslagare när han blir stor.
Han är även lite av en casanova, älskar att stå i rampljuset och att visa upp sig. Och är det något som inte passar honom visar han det väldigt tydligt, även om han är ganska lättövertalad när man lägger till charmen.
Den här bloggen driver jag tillsammans med min kompis Sandra, och här kan ni läsa om alla spektakel vi och våra fantastiska hästar hittar på.
Jag började mina hästår 8år gammal, på en ridskola för islandshästar där jag red i fem år för att sedan övergå till ponny. Efter fyra års harvande i ridhuset köpte jag min första egna ponny Bajazzo, en 15år gammal welsh/arab valack. På honom lärde jag mig mer än jag någonsin gjort under alla mina år på ridskola.
(sista bilden på mig och Bajazzo, dec 2008)
Men när jag efter tre år fick upp intresset för att träna och tävla dressyr lät jag Bajazzo pensioneras och gå vidare som familjehäst till en glad familj i Karlstad.
Efter fem månaders sporadiskt sökande, hämtade jag hem min blivande stjärna
Petergaards Lukas.
(första titten på Lukas 2009)
Lukas är en korsning mellan Welsh Cob och Pinto, är född 2006, och är importerad från Danmark.
Han var tre år när jag köpte honom och precis inriden, så jag har utbildad honom själv med hjälp av duktiga tränare. Det har verkligen gjort att vi växt ihop i både ridningen och hanteringen, och ibland är vi lite för lika. Men det är riktigt roligt att få vara med från början och utforma sin egen häst så som man själv vill ha den.
(Jag och Lukas 2011)
Med Lukas gör jag allt som fantasin tillåter, men mest håller vi på med dressyr och hoppning. Jag upptäckte ganska snabbt att det var en hopphäst jag hade fått tag i och inte en blivande dressyrstjärna, så jag har lärt mig att älska hoppningen lika mycket som Lukas gör. Ibland ger vi oss även ut i terrängen, och målet är att debutera i fälttävlan i år eller nästa.
Jag jobbar även mycket från marken med NH, vilket jag tycker lägger grunden för all kommunikation med sin häst. Vi håller också på en del med trickträning, eftersom min häst älskar att tänka och att få beröm.
Lukas själv är en stencool kille som inte skräms av särskilt mycket, och han har en hemlig dröm att bli traktorförare eller hovslagare när han blir stor.
Han är även lite av en casanova, älskar att stå i rampljuset och att visa upp sig. Och är det något som inte passar honom visar han det väldigt tydligt, även om han är ganska lättövertalad när man lägger till charmen.
(Lukas mars 2012)
Jag har verkligen hittat min stora kärlek i livet, och jag tror vi kommer få många fantastiska år tillsammans! Följ oss och våra upptåg här på bloggen.
Mer om Sandra
Jag började med hästar när jag var liten och fick min första egna häst när jag var 15 år gammal, det var ett 2årigt shettissto vid namn Jazmina (hon på bilden ovan). Tyvärr fick vi bara spendera ett år tillsammans innan hon drastiskt fick lämna jordelivet. Under det året jag hade Jazmina så lärde jag mig extremt mycket om hästar och framförallt hästhållning.
Just nu äger jag två hästar, Ideal Value, vid vardags kallad Idde. En fjortonårig varmblodsvalack som jag har haft i ungefär fyra och ett halvt år. När jag skaffade honom var han vanvårdad och misshandlad, så jag skolade om och red in honom själv. Idag är han mitt allt, mitt hjärta. Men han är även till salu då vi inte kommer längre.
Idde för fyra och ett halvt år sedan, när jag fick honom.
Den andra hästen jag äger är en häst jag köpte 27 april i år. Övides Milton, till vardags kallad Milton eller Mille. Han är en sjuårig irish cob valack. Världens snällaste och är i princip helt grön och oförstörd inom ridningen. Han är grundinriden och mest skogsriden så nu börjar våran resa för att vi båda ska utvecklas. Desto mer tiden går, desto mer kommer jag och ni få veta mer om Milton.
Mer än hästar så är mitt intresse även hundar, eller djur över huvudtaget, men jag har två hundar i min ägo nu. Tingeling, till vardags kallad Tingan, en 3 årig chihuahuakorsning som är en liten prinsessa och supersnäll! Den andra är Nemo som är korsning mellan border collie och finsk lapphund, han är 1 år gammal. Världens goaste herre. Mina djur betyder allt för mig och det finns inget jag skulle undvika att göra för att dom skulle ha det bra.
Som ryttare är jag väldigt respektfull mot hästen, mjuk i handen och envis. Idde har inte alltid varit en lätt häst och är inte det idag heller så man måste visa vem som bestämmer men jag gör det med respekt. Det är tack vare honom som jag är den ryttaren jag är idag och kan rida sådana hästar som honom.
Idde våren 2012, sista kortet när Ingrid rider.
