Förlåt att det är extremt dålig uppdatering från både mig och Ingrid men både hon och jag har väldigt mycket i våra liv just nu.

Eftersom min dressyrsadel inte passade på Milton även när jag bytt järn så är den nu till salu.

Här kommer filmen på mig och Lukas från igår. Jag ursäktar anridningen på hinder nummer fem, jag råkade glömma av vägen som sagt, hehe.

Ni får ursäkta för mina deprimerande inlägg just nu men gång efter gång dyker det upp saker i mitt huvud som trycker mig längre och längre ner.

Igår startade Lukas och jag vår första "banhoppning" för i år. På framridningen tyckte jag att han var väldigt ofokuserad och lite motig mot skänkeln. Men jag tror han är lite kär i shettisen från grannstallet, för han ville mest vara vid henne hela tiden. Sen var han enormt taggad på att hoppa, så han letade hinder överallt och då är det klart man inte har tid med att lyssna på mig då.
Första rundan på 80cm fick han inte igång galoppen riktigt och kom lite nära hindren. Men på 90-rundan var han mer framåt och hoppade riktigt härligt! Dock missade jag vägen vid ett tillfälle och la honom lite illa på ett hinder. Men gentlehäst(?) som han är klippte han det hindret ändå. Min duktiga kille!
Efter det här undrar jag egentligen varför jag envisas med att åka på dressyrtävlingar varje år, det är ju hoppning som är vår grej! Har nu letat upp lite hopptävlingar i sommar jag tänkte vi skulle åka på, är fett taggad!

Lite bilder från igår. Sandra filmade, men jag ska godkänna filmerna innan de kommer upp, hehe.

Suck, det som var i paketet jag fick här om dagen var bommen till min sadel som jag trodde gjorde att sadeln skulle passa på Milton. Det var ändå extra vid så då tänkte jag att det var i allafall värt att testa. Johannes (min hästfysioterapeut) var med ut igår vid träningstävlingen och passade då på att kolla sadeln.

Här i bloggen har det varit en del barbacka ridning på sistone, dels för att jag inte haft någon sadel till Milton sedan jag skaffade honom och dels för att Ingrids ena sadel inte ligger bra på Lukas. Idde har haft sadel men jag har inte ridit honom så mycket på sistone då hans medryttare haft honom en hel del.

Jag har inte berättat för er, men när Sandra hade ute sin hästfysioterpeut passade jag på att rådfråga om Lukas patellalåsning. Han började genast klämma och känna på Lukas och berättade att det inte är någon fara så länge det inte låser sig mer än några gånger per år. Men han tyckte att Lukas kändes lite begränsad i vänster bak, något som jag ju också tyckt. Han trodde att det kunde sitta en låsning eller något någonstans som gör att han inte riktigt vill ta för sig med bakbenet.
Sen sa han att min sadel troligen inte passar då Lukas reagerade på uppenbara ställen när han tryckte i ryggen. Jag som älskar min sadel, den skönaste sadel jag ridit i. Attans också!
Jag fick även lite träningstips för att lea upp bakdelen och råd vad jag ska tänka på. Allt detta helt gratis, vilken fantastisk arbetare! Honom ska jag ringa ut i sommar så han kan få klämma och känna igenom Lukas och se om han har någon sadel som passar oss.
Nu de senaste dagarna har jag faktiskt ridit barbacka. Har alltid vart lite skraj för det då jag nästan alltid ramlar av, men har nu fått övervinna mina rädslor (vi kom ju fram till att det var bra). Lukas är ju faktiskt grymt go att sitta på utan sadel, och han låter mig inte ramla av. Härom dagen körde jag tom ett riktigt seriöst dressyrpass i paddocken där jag lätt som en plätt kunde göra öppna och sluta längs långsidorna. Man känner ju hästen så grymt mycket bättre när man inte har sadel, och han blir också så mycket känsligare för min sits och viktfördelning. Så det ska nog inte gå någon nöd på Lukas rygg inte =)

Ja, och som Sandra redan har skrivit, ska vi anordna vår första träningstävling i hoppning ikväll. Jag och Lukas kunde givetvis inte motstå att ställa upp i två starter, 80 och 90 blir det. Jag är sjukt taggad då det var ett tag sedan vi hoppade tillsammans nu, fast Lukas har ju hoppat ensam en del så jag tror det går bra. Ikväll ska jag dock ha min hoppsadel på =P

Jag och Lukas på hoppträning förra våren

Haha, ikväll så blir det en liten annorlunda kväll i stallet. Vi ska nämligen anordna stallets första träningstävling i hoppning. Än så länge är det vårat stall och några grannstall som har anmält sig men vem som helst är välkommen. Det ska bli riktigt roligt om jag får säga det själv, vi bestämde det igår så det är rätt så imponerande att vi ändå är rätt så många som ska hoppa.

Förlåt att jag inte uppdaterade mer om tävlingarna igår, men kom hem först halv elva på kvällen och då var det bara att gå och lägga sig. Ida ville inte att jag skulle fota på träningen för Pelle, men när Amanda tränade för Kicki så fotade jag för fulla muggar, drygt 600 bilder för att vara exakt.

Idag hade jag en sån där underbar ridtur som gör att man verkligen känner hur lyckligt lottad man är att ha en egen häst. Vädret var strålande, varmt och soligt och överallt i naturen håller det på att bli grönt, den där fina gröna vårfärgen som jag bara älskar. Lukas var nog på lika strålande humör som jag, och vi njöt bara av varandras sällskap på en lugn tur i skogen. Idag kände jag verkligen att det är vi, jag och min vapendragare i ur och skur!
Man behöver inte ha ett lyckat dressyrpass, eller vinna världscuphoppningen för att känna att man verkligen älskar det man håller på med. Det kan räcka med en lugn barbackatur i solen med sin bästa vän!

Jag och Lukas 2010