Men nu är det dags för våra vägar att skiljas åt, det är inte för att jag inte älskar honom längre, för det kommer jag alltid att göra, utan det är för att både han och jag ska kunna utvecklas till det vi egentligen kan bli. Jag vet att Idde kan gå mycket längre med en annan ryttare som är lite längre och lite tuffare i sin ridning än vad jag är. Samt kan jag bli en mycket bättre ryttare om jag får en häst som passar mig mycket bättre, precis som Milton.

Varje gång jag tänker på att jag och Idde ska skiljas åt, att vi kanske aldrig mer får se varandra, ger mig ångest och kalla kårar, men ändå vet jag att det är rätt val jag har gjort hur kan det kännas så då?