Ja, idag är solen framme, och jag får riktiga vårkänslor. Fåglarna kvittrar och snön börjar smälta, jag tror det börjar gå åt rätt håll nu. Firade solen med en uteritt i skogen tillsammans med en kompis, som fick låna snälla Kickis häst. De såg ut att trivas bra ihop, han är ju så go den stora hästen.
Men för mig och Lukas gick det mindre bra.
Jag har svårt att erkänna när det går dåligt för oss, jag vill gärna att det alltid ska verka som att allt är bra. Men nu ska jag inte låtsas längre, just nu går det verkligen skit.

När Lukas blev runt fyra började han trotsa mig och mina regler på marken, så som de flesta hästar gör i den åldern.
Jag har alltid vart tydlig och konsekvent vad gäller hanteringen, och jag tycker att nu efter två år borde han liksom förstått att det är ingen idé att sätta sig upp mot mig. Men han testar konstant samma saker, och påfrestar mitt tålamod till det yttersta.

Det går jättebra att träna hantering på bana, men så fort vi kommer därifrån är det precis som om reglerna inte gäller längre. Han har stort kontrollbehov och kan aldrig riktigt slappna av ordentligt.
Trots detta har han vart en ängel i ridningen, och aldrig försökt att sätta sig upp mot mig där någon gång.

Men idag var han inte rolig att rida. Han vägrade stå still och började takta så fort han hade långa tyglar. Så jag lät honom jobba, han fick gå sluta, öppna, flyttade in och ut bakdelen och gjorde halt var femte meter. Bara för att han kanske skulle förstå att det inte lönar sig att stressa iväg. Han var grymt känslig för skänkeln, och jag kunde knappt lägga till den så flög han rakt upp och framåt. Sista gången jag gjorde halt fick han tydligen nog och reste sig, det är första gången han gjort det med mig på. (Tur jag hade tränat på det i helgen, så jag satt kvar i alla fall.) Men efter det var han lugn resten av ridturen, så det kanske förhoppningsvis var sista protesten.
Nu kommer i alla fall varje ridpass bestå av träning på att stå still tills jag säger motsatsen, hur reaktionen än blir från hans sida. Jag tycker det är självklart att en häst ska kunna stå still och vara ledig tills jag säger något annat.

Det att han kan aldrig slappna av gör mig stressad också. Jag kan aldrig lita på honom och han kan aldrig stå själv i stallet, eller bli lämnad själv i hagen.
Jag förstår att det har att göra med att han inte ser mig som en trygg ledare, och att han själv måste ta saken i egna hovar(?) när något händer, men jag vet inte hur jag ska få honom mindre dominant mot mig. Att ta till en duktig NH-tränare vore givetvis det bästa, men plånboken vill inte riktigt det samma just nu.
Ingen som har något bra tips på hur jag kan komma på rätt spår igen?