Då har man hopptränat för första gången sedan innan jul. Idag tränade vi på att korta och länga mellan hindren.
Jag tror att någon har matat min häst med rent krut, för han var helt tokig så fort han fick syn på ett hinder.
I uppvärmningen var har skitfin och gjorde öppna och sluta som om han aldrig gjort annat, och vi fick till en jättefin galoppfattning på rakt spår, vilket typ aldrig har hänt. Men så fort vi började hoppa, blev han helt döv för alla min hjälper som inte betydde framåt.
Jag rider honom på en pelhamstång med två tyglar i hoppningen, vilket har fungerat bra innan då han är väldigt känslig i munnen och jag bara behöver ta i stången när det verkligen behövs. Men idag fungerade inte ens det, och jag önskade att jag hade tagit jaktkandaret istället.
Men sen när han började bli lite trött, och vi hade skrittat i en kvart i väntan på vår tur, verkade han lugna ner sig och slappna av. Den första galoppen jag tog efter det var den bästa galopp vi någonsin haft. Jag kunde galoppera samlat utan att behöva ta någonting alls i honom, bara genom att sitta. Fantastiskt!
Sista rundan var han jättelydig, och hoppade med lagom bjudning på hindren. Nu är jag grymt peppad inför nästa pass om två veckor. Och jag kan säga att jag fortfarande lever på de två galopperna, där var min häst dyraste klassen!
//Ingrid

(bilden är från ett tidigare tillfälle)