När jag köpte min häst trodde jag att jag köpte en valack. Men ju längre tiden går tycker jag mer och mer att han påvisar att han fortfarande är hingst. Hans humörsvägningar är större en en tonårng med pms.
Idag var han ännu värre än i förrgår. Red ut själv idag, och försökte vara väldigt lugn och berömde honom jättemycket när han gjorde rätt. Han var duktig på vägen från stallet, men så fort vi var på väg tillbaka ändrade han sig helt. Bara tog bettet och drog allt vad han kunde. Så jag gjorde halt och det enda jag krävde var att han skulle stå still om så bara för någon sekund. Första halten tog flera minuter innan han ens var stilla alls i någon sekund, andra halten fick han frispel och stegrade sig två gånger för att jag inte släppte iväg honom. Tredje gången reste han sig en gång till, men då la jag faktiskt till spöet, det var nog även för mig. Sen kunde jag lätt göra halt, men jag fick honom inte vara still nästan någonting. Det är som att något måste hända HELA tiden. Är det inte ett ben, så är det bettet han grejar med, upp och ner, fram och tillbaka med huvudet, svansen, ALLT. Känns som om han bara är helt blockerad, och har adrenalin över maxnivån. Min häst gör verkligen själ för bloggens namn just nu.